Sevilla: en stad i konstant utveckling

_MG_3753Sevilla är en stad som ständigt förändras, men ofta stötvis och inte alltid till allas tycke och smak. 1900-talet är ett tydligt exempel på denna utveckling: krisen 1898, den Iberoamerikanskautställningen 1929, inbördeskriget på 1930-talet och svälten under efterkrigstiden, utvecklingsperioden på 1960-talet (då Spanien började förändras snabbt och på ett nästintill kaotiskt vis), 1980-talets missöde, 1992 års världsutställning med enorma förändringar i stadsstrukturen, alla periodiska bevis på hur utvecklingen har sett ut i detta område. Efter all denna berg-och-dalbane-progress, såg det en tid ut som om Sevilla än en gång skulle hamna i ett slags stillestånd, men bara några år senare började nya förändringar äga rum. Vissa av dem mycket framträdande.

Sevillaborna har alltid haft starka åsikter om allt som är värt att prata om, åsikter som ibland skapat kraftiga kontroverser och motsättningar både bland invånarna själva, såväl som i maktens korridorer. Många av dessa kontroverser kan tyckas helt berättigade, andra är ibland baserade på idén om att Sevilla redan är världens bästa stad, varför ändra den?

Cykelbanan är ett fall i detta slag. Den hånades och smutskastades av många till att börja med, men har i efterhand gjort Sevilla till en av de mest cykelvänliga städerna i världen (tillsammans med Amsterdam och Köpenhamn) och en förebild för ett alternativt trafiksystem.

Las Setas (”Svamparna”, eller Metropol Parasol som det egentligen heter) är ett paradigmatiskt exempel på ett dramatiskt agerande som alla verkar ha en åsikt om: för stort, för modernt, för dyrt, fel plats, men så pass djärvt och fascinerande att det har blivit en ny symbol  för staden (La Giralda får ursäkta).

Metropol Parasol

Metropol Parasol

Men det är just i denna byggnads källare som vi hittar en ny sida av de förändringar som staden har genomgått, dvs äldre, övergivna, förfallna byggnader eller antika kloster i ruiner som upprustats till ledande museiutrymmen. Antiquarium är ett sådant exempel. Efter 40 år kan äntligen ett gammalt romerskt kvarter besökas i en hypermodern anläggning. Samma sak gäller för Castillo de San Jorge, vid den nybyggda Mercado de Triana. En gammal borg där inkvisitionen genomförde sina otäckaste handlingar för 500 år sedan, men som nu har byggts om till ett storartat museum. Keramikcentrumet, också i Triana, klostret Santa Clara eller Mudejar-muséet är andra exempel på nya utställningsområden.

Pelli-tornet är däremot ett betydligt mer kontroversiellt projekt. Är det en skyskrapa högre än Giralda-tornet som kan peta Sevilla från UNESCOs världsarvslista? Eller ska man bara se det som att det konkurrerade ut ett annat fantastiskt kulturprojekt som skulle genomföras i ett skeppsvarv från 1200-talet? Trots att fastighetsbubblan har givit Spanien enorma ekonomiska problem kan man peka ut några intressanta arkitektoniska projekt som har vuxit upp lite här och där.

Världsutställningen 1992 medförde att staden öppnades mot floden, men det är först nu som detta område verkligen har rustats upp och fantastiska parker har dykt upp på stadskartan. Det var inte så länge sedan som sevillabornaendast hade María Luisa-parken att söka sig till för att få svalka, men nu har Sevilla utökats med ett flertal större grönområden. Tack och lov!

I nuläget står staden inför en ny period, men väntar stagnationen bakom dörren eller fortsätter utvecklingen? Inom kulturen ser man en tydlig framåtanda: nya, pigga generationer, nya konstnärliga föreningar, nya kreativa rum, etablerade konstnärer med nya projekt, gallerier, musikgrupper…. bara detta är i sig värt ett nytt inlägg!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s